förståelsens krokiga stig

tisdag 17 mars 2015

kärleksförklaring till Kattegatt

jag älskar dig som mest
när du förtjänar det som minst
när skummet yr om dig
vågor höga som enplanshus
ljudet av ditt brus fyller mig med ro
saltstänken i mitt ansikte gör mig upprymd
en stilla solig dag i slutet av augusti
då är du som mest välkomnande
stilla kluckande ligger du där
kelsjukt omsluter du min kropp
vilar ut efter sommarens vedermödor
åååå Kattegatt du min allra finaste vän
vad jag älskar dig
sakta fylls jag av vemod
en längtan som bara du kan lindra

du är så långt borta
långt borta från mig

8 kommentarer:

  1. Så fint skrivet! Vilken kärleksförklaring till havet!

    SvaraRadera
  2. Havet är verkligen något speciellt! Vilken kärleksförklaring!

    SvaraRadera
  3. Jättefin och håller med. riktigt fint skrivet

    SvaraRadera
  4. Den personliga kärleksbeskrivningen har du skrivit så bra att du nockar mig på ett behagligt och längtansfullt sätt. Jag känner igen mig själv i dina ord. Guldstjärna till dig. Kram Bosse

    SvaraRadera
  5. Vilken kärleksförklaring till havet. Fint skrivet.

    SvaraRadera
  6. kärlek....like in mitt inlägg

    SvaraRadera