rimlig

vad är ett rimligt pris att betala?
hur mycket måste jag investera?
vad får jag för mina ansträngningar?
det beror allt på...


vacker midsommar
regniga juli dagar
är ett rimligt pris

barndomens sommar

jag ser på bilden
flyttas 55 år tillbaka i tiden

åka hölass med älskade morbror Åke
sitta på Tommys svettiga rygg
svedan i glipan mellan byxkant och sockan sitter kvar i minnet
smutsränder i baken
hjälm var inget man tänkte på
inte skyddsväst heller
ändå var det väldigt långt till marken från den breda ryggen
aldrig har jag känt mig så trygg...
på Tommys breda rygg med morbror bakom tömmarna

mostrarna hässjade hö
det dammade i hettan
smutsen rann i svettiga rännilar
från håret under kluten
ner i ansiktet
under bröst och i armhålor var det blött
saft och mormors bullar i skuggan av en färdig hässja
än känner jag smaken i gommen

hästfärd till logen
höet hivas in
torrt och oändligt väldoftande
upp på höskullen
hoppa ner i höet på loggolvet
kittlet i magen
tjutet i luften
kiknande skratt när man landade tillsammans med sommarens lekkamrater, Håkan och Ulla


En riktigt glad Midsommar på er alla puff vänner genom åren

ängslig

ängsligheten
ett stråk av grå dimma
en slöja snärjd runt min kropp
hindrar mig att leva
hindrar mig att glädjas
låser mina lemmar
begränsar mig i min önskan
att följa musikens rytm
att ge mig hän i min älskades famn

till mamma!

Till Mamma!

Vi talade aldrig med varann
då vi kunnat
som taggtrådssårad hud mellan oss
så lätt att riva upp.
Vi pratade,
om barnen, jobbet, hur vardagen gestaltade sig,
men varje samtal var som en vandring på glödande kol.
Det jag velat fråga
gjorde jag aldrig...
Vem var du mamma?
Du gömde dig bakom dina lockar och vackra dräkter
så annorlunda mot mej
Nu är jag 63 år, och man säjer att jag är lik dig.
Det som tidigare var som en kniv i mitt hjärta, gör mig nu stolt nu mamma.
Jag börjar äntligen förstå den kvinna, som var du
Jag börjar förstå vad livet gjort med dig
Jag är den du var bakom alla dimridåer,
du var stark som jag, älskade livet som jag,
du gav aldrig upp, blev aldrig gammal,
var en älskande långt upp i åren
Jag börjar närma mig ålderdomen, när rädslan kommer, tänker jag på dig;
du levde varje dag, in i det sista, du gav aldrig upp.

idéer

idéer poppar upp
vissa nätter mer än andra
idéer, planer för morgondagen
kryper upp ur sina gömslen
vips
är det full cirkus
tankar, idéer, fantasier slås om min uppmärksamhet
de studsar runt som ystra kalvar
helt utan sans och vett
där ligger jag och blir allt piggare

när jag vaknar är jag seg, lite låg
inser att vissa guldkorn kom jag på under natten
men mycket är bara att kasta o börja om
....dock helst inte nästa natt

satsa

satsa på att ge dig det liv du är värd
låt inte "borde" och "skulle vilja" hindra dig
låt inte rynkade ögonbryn och snörpande munnar stoppa dig
låt ditt hjärta visa sin kärlek
till dig och till andra
rid på energin som kommer från din livsvilja
från din kreativitet och din ärliga längtan att bli hel

ertappad

Jag var tillbaka på den lilla stranden, Leif och jag hittat tidigare i veckan.
Det var en ljuvlig försommardag, himmeln så där härligt ljust blå, havet stilla och i luften inga andra ljud än ett och annat skri från en fiskmås.
Vägen dit gick genom vackraste kustlandskap, förbi blomstrande små gårdar och skogsdungar med väderbitna vindpinade tallar.
Fläkten i bilen vibrerade nästan av värmen, sätet klibbade mot mina bara lår. Jag satte av radion för att riktigt kunna ta in den njutning som dagen gav mig.

Havet var långgrunt och varmt mot mina bara fötter, hand i hand gick vi mot vårt mål. Stranden låg lite avsides, inte så många besökare, vi hittade snabbt en plats som passade. Vi tog av oss, lät den svala brisen smeka kroppen och njöt av solens strålar.

"Linda vad tycker socialtjänsten om den här planeringen" hörde jag långt borta, när jag just skulle be Leif smörja in min rygg... Jag ryckte till, tittade mig frågande omkring och kände mig ytterst ertappad med olovligt dagdrömmeri.