Här sitter vi, så kallade statsanställda, hörde jag igår, att vi kunde kalla oss. Det är inte helt dumt, ska jag säja er. Visst, man kan inte starta några nya stora projekt eller spara ihop till något sedan. Men dagen, den är vår. den är som en oslipad diamant på morgonen och på kvällen skimrar den i skålen tillsammans med de andra minnesdiamanterna. Diamanterna är olika till form och storlek, ja även då det gäller skimmer, är de olika, men alla är slipade. En dag kan innebära tvätt och strykning, rena väldoftande kläder, gubbens skjortor och mina blusar läggs in i maskinen, svettiga och lite kaffefläckiga, och ut kommer fräscha väldoftande plagg. På eftermiddagen kommer strykjärnet fram, en doft av nystrukna kläder sprider sig i hela lägenheten. Ja, den, det vill säga lägenheten är ju inte så stor, men full av minnen och den räcker bra till oss två. Sedan ner med de nystrukna kläderna i byrån eller garderoben. En annan kväll kanske diamanten är större och mer skimrande, som efter dagen ni ser på bilden. Vi hade tagit cyklarna ner till fiskehamnen, det var soligt och blåste inte så farligt den dagen. Vi tänkte sitta och njuta av alla båtar i hamninloppet, köpa med varsin sillamacka från hamnkiosken och ta med ett korsord vi kunde lösa tillsammans. Det var en underbar dag, så där lagom varm, ni vet. Då, efter att vi ätit upp sillamackan och löst en tredjedel av korsordet, då fick vi se den...Den som gjorde diamanten till den största och vackraste i vår minnesskål.
http://www.flickr.com/photos/namaste04/11056210544/
