förståelsens krokiga stig

måndag 31 maj 2010

något oviktigt

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var
att hålla fasaden,
att bita ihop, le och ge järnet

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var
att vara någon,
att synas i media, att uttala sig om diverse

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var
att hålla fast
vid gamla överspelade drömmar

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var
att hålla sams
att sälja sin själ för ett bedrägligt lugn

Tänk om jag ändå förstått hur viktigt det är att
stå upp för sitt sanna jag

9 kommentarer:

  1. Det viktigaste av allt är att stå upp för sig själv, allt annat kommer i andra hand.

    SvaraRadera
  2. Vi har haft samma tanke, i grunden, tror jag. Samma inledning. Lustigt.

    SvaraRadera
  3. Viktigt! Nästan formulerat som ett mantra....

    SvaraRadera
  4. känner mig träffad bra,,, men lite jobbig också

    SvaraRadera
  5. Välskrivet och träffsäkert. Vi är nog många som känner igen oss.

    SvaraRadera
  6. Det bedrägliga lugnet, ja där går jag bet. Väldigt vist skrivet och smidig form och uppbyggnad. Blir väldigt lättläst och lätt att ta till sig. Tack för dina kloka ord.

    SvaraRadera
  7. Du är så bra. Det är du. Så bra! Jobbig, vacker text.

    SvaraRadera