förståelsens krokiga stig

lördag 1 maj 2010

storsint

Jag är inte speciellt storsint, jag är skorpion
sådana är långsinta, glömmer aldrig en oförrätt
sån är jag
eller inte
jag förlåter mina barn för vad som helst,
jag försöker alltid se det goda i de människor jag känner väl
men livet har nog lärt mej att storsinthet är för människor som livet varit gott emot.
Sådana som jag måste skydda oss, har inte råd med fler besvikelser, fler svek

Jag har varit storsint, så ini helvete storsint, så blåögt storsint,
strukit ett streck över varje svek, varje nedlåtande kommentar,
varje  tillfälle jag utnyttjas av andra - till slut var hjärtat så ärrat, så uppgivet
att självbevarelsedriften äntligen fick ta plats

För sent dock, så nu finns det inte plats för annat än försiktighet, skygghet, uppgivenhet
eller sund realism?

2 kommentarer:

  1. Ja nog är skorpioner långsinta alltid.
    Ibland tar det lång tid att komma till insikt. bra

    SvaraRadera
  2. Intressant text, känns ärlig.

    SvaraRadera