ortens miljonär, en familj, hon var engelska,
alla döttrarna och mamman hade varsin häst
Isabella och Ferdinand, två stora vackra fuxar
Clarissa, ett svart litet sto
och Buster, en vit, busig shetlandsponny
Ibland på lördagarna red dom genom staden
mamman och de tre döttrarna
jag minns fortfarande vad dom hette
och hur dom såg ut, mörkt tjockt hår
bruna ögon och en självklarhet i sin hållning
Länge var höjden av elegans ett par skinnskodda ridbyxor
Oj, vilka konstiga saker som hänger kvar från barndomen ändå. Väldigt sugande text, man förstår precis den lilla flickans avundsjuka och längtan.
SvaraRadera//Tessan
http://kreativ.blogg.se
"Jag minns fortfarande vad de hette..." Fin text.
SvaraRaderaJag säger också Oj. Wow vilken bild! Nej, inte den, inte fotot alltså. Jo, det också!
SvaraRaderaprecis, jag minns fortfarande vad de hette... Bra
SvaraRaderaps det var tjejer som hade skrivit uppdragen så inte kravatten
Elegant skrivet.
SvaraRaderaRiktigt tjusigt, och tänk att hästarna hette Ferdinand och Isabella. Det är så perfekt att jag inte kan låta bli att undra om det är ett minne du beskriver eller om du just hittade på alltsammans. Riktigt välskrivet med andra ord.
SvaraRadera