förståelsens krokiga stig

onsdag 25 augusti 2010

beroende

Jag önskar att jag inte varit så beroende
av min omgivnings uppskattning
jag har sålt min själ
försakat min hälsa
gjort allt för att döva den lilla peson som satt och skrek på insidan
och som ville få finnas på sina villkor
som ville få uppskattning utan att anpassa sig

Men min rädsla för att stå ensam var så stor att den lilla tystades-
tystades med hjälp av alkohol,
tystades med hjälp av mat
tystades tmed hot om utfrysning och förlöjligande

Äntligen har jag gjort mig av med mitt beroende
jag står på egna ben,
är inte längre rädd för att vara fel
är inte jängre rädd för ensamheten
är mer rädd för mänskligheten

4 kommentarer:

  1. Stark text med med känsla.

    SvaraRadera
  2. Superbra. Gillar verkligen din slutmening, bränner till men är ärligt.

    SvaraRadera
  3. Väldigt vacker text. Jag håller med om sista strofen.

    Chockerad hörde jag t.ex. häromdagen: En munk blev intervjuad i TV, "Jag tycker att människan av idag har sänkt sig ända ner till djurens nivå".

    ???? Varför tror vi att vi är förmer än alla andra varelser? Vad jag vet är vi människor de enda varelser som kan ha en baktanke med det vi gör.

    Blev en lång kommentar :-D!

    SvaraRadera