förståelsens krokiga stig

onsdag 29 september 2010

utrymma

brandlarmet tjuter, vi trängs vid nödutgången
panik, irritation, rädsla lyser som flammande auror
larmet dränker alla försök till samtal, till frågor
röken tränger sig sakta och obevekligt in genom springorna
det blir svårare att andas, det sticker i huden
ska jag dö här
långsamt kvävas av röken,
känna hur huden spricker och köttet bubblar rosafärgat
lungorna kokar
nödutgången är nu bara tre meter bort

tre meter från räddningen
lämnar min själ kroppen

8 kommentarer:

  1. Oj...jag trodde faktiskt att hon skulle klara sig
    Bra skrivet

    SvaraRadera
  2. Oh, otäckt. Känna hur huden spricker... - riktigt otäckt. Bra!

    SvaraRadera
  3. på de få raderna lyckas du ändå bygga upp ett hopp, en förväntan att hon ska hinna ut. Otäck, men den berör.

    SvaraRadera
  4. Mycket bra och otäckt! Röken för med sig en obehaglig känsla av att det inte kommer att gå bra...

    SvaraRadera
  5. Mycket otäck text. Berör

    SvaraRadera
  6. sista raderna är jobbiga helt klart

    SvaraRadera