förståelsens krokiga stig

onsdag 3 november 2010

fortsättningen på "Han som ville så mycket"- "Somnade hon aldrig"

Somnade hon aldrig.............



Det har nu gått ett år sedan landsfiskalen kom till mitt hem och hämtade Elsa. Hon uppförde sig helt förfärligt, kära mor och landfiskalen var helt överens om att jag gjort rätt som haft henne inmurad, en så hysterisk kvinna kan inte få vistas ute bland oss normala människor.

Jag tror att hon blev skjutsad till provinsilaläkare Ottensköld, som förresten är kära mors kusin, för vidarebefodran till ett dårhus. Det känns som en mycket bra lösning för Elsa, där får hon gå i de sysslor hon förstår sig på och slipper tänka på sin klädsel och hur hon för sig. Visst är det synd på hennes kroppsliga behag att ingen får nyttja dem. Jag vet ju i och för sig inte vad för regler som gäller för samkväm, på ett dylikt ställe. Kanske finns det en doktor där som kan finna behag i Elsas kropp. Det vore ju i så fall utomordentligt.



Hur som helst tyckte kära mor att det var dags för mig att skaffa mig en ny hustru, ur den klass jag själv är uppvuxen i. Hon bjöd hem både tre och fyra väninnor med sina giftasvuxna döttrar, alla ytterst väna och belevade. Men, de hade inte Elsas behag. Jag tog till slut mod till mig och dryftade denna prekära historia med kära mor.

Min kära mor är en mycket uppfinningsrik dam, som alltid satt mitt väl och ve i första hand, så ock nu. Skaffa dig en hålldam, sa hon, eller anställ en extra piga att i första hand ha som sängvärmare. I finare kretsar har alltid herrn ett eget sovrum för att inte störa hustrun, med sina kvällsaktiviteter.



Sagt och gjort, samma eftermiddag friade jag till sköna Therese, med anor ända nere ifrån Frankrikes ädlaste släkter. Hennes eteriska uppenbarelse gjorde inte mig upphetsad, men däremot kära mor. Hon såg framför sig hur jag skulle stiga i rang i salongerna, detta fick henne att riktigt studsa fram.



Tiden fram till bröllopet var full av aktiviteter, dock inte av den sort jag hade önskat. Men kära mor uppmande mig att försöka klara mig utan kvinnlig färgring tills jag fått belägra sköna Therese i den äktenskapliga sängen.

Jag tog mig i alla fall tid att undersöka vad staden hade att erbjuda då det gällde lämpliga pigor.



Bröllopet stod i juli, mitt i högsommaren och var en sorglig tillställning. Sköna Therese såg inte alls ut som en ung kvinna bör göra på sitt bröllop. Hon tittade på mig med darrande underläpp och rödgråtna ögon. Kära mor upplyste mig, efter bröllopet, om att sköna Therese inte ens kysst en man och därför var vettskrämd för vad som skulle hända i bröllopsgemaket.

Jag ska inte trötta ut er med detaljer om bröllopsnatten och de närmaste veckorna efteråt. Jag är en man med stora behov och tröttnade snart på att min kära hustru skulle släppa till som sig bör.



Kära mor hade även hon sett sig om efter en lämplig piga med sköna behag och tre månader efter att jag inträtt i det äkta ståndet, anställdes pigan Hilda. Hon var rask och kvicktänkt och hade just lämnat fädernetorpet. Hon var ett mycket lämpligt objekt för mina behov.



Hilda blev inhyst i ett litet vindsrum, ett stenkast från min sängkammare. Hon var en sådan underbar liten varelse, tillgiven och varmhjärtad. Hon tillfredställde mina behov varje kväll men varje morgon fanns de där igen. Jag kunde inte få nog av den unga varelsen.



Efter ytterligare några månader började mina sköna hustru få problem med sömnen, vilket naturligtvis ställde till problem även för mig. Hon vandrade omkring i sin nattrock och nattmössa timma in och timma ut alltmedan jag kände frustrationen växa.



Återigen frågade jag kära mor tillråds i detta prekära ärende. Kära mor är, som jag sagt tidigare, en uppfinningsrik kvinna med många kontakter ute i samhället, kontakter som av en eller annan anledning är skyldiga kära mor en gentjänst.

Två dagar senare fick jag ett litet kuvert med ett vitt pulver, av vilket jag skulle lägga en knivsudd i sköna Therese kvällste. Sagt och gjort, vilken lättnad, kvällen var min igen!



Sköna Therese blev dock alltmer påfrestande i mitt tycke. Kanske kunde jag ge henne en knivsudd redan i eftermiddagsteet? Det fungerade utmärkt - Sköna Therese sov så gott 18 av dygnets timmar och jag kunde lägra pigan Hilda i lugn och ro. Aldrig hade jag mått bättre och efter vad jag kunde förstå hade inte heller de båda kvinnorna i mitt liv någonsin mått bättre.

2 kommentarer:

  1. Den där jäkla kära-mor, tänker jag. Och så tänker jag på kvinnor som objekt och blir lite arg. Bra skrivet, fin tidsfärg.

    SvaraRadera
  2. Jag har inte läst den tidigare texten, men i den här tycker jag att jag finner ett undertryckt hat mellan raderna. Hat mot hur vissa utnyttjar andra människor som tror sig veta att de har all rätt att göra det, välja ut människor som ska vara deras slavar.

    SvaraRadera