förståelsens krokiga stig

fredag 29 april 2011

eld

det var en gång en liten eld, som brann för sig själv i skogen,
den bestod bara av några få vedpinnar
ingen brydde sig om den lilla elden och den kände hur livet rann ur den
till slut förstod den att den måste ta saken i egna händer
den började sakta att slicka i sig grästovor och risigt blåbärsris,
och  kände snart hur kraften växte
den förstod att den genom att förgöra andra kunde bli störra och större
snart härskade den över hela skogen
mänskligheten stod maktlös mot hans skoningslösa exploatering
man hade tidigare skrattat åt den lilla elden
inte förstått att man ska vara uppmärksam även på små maktlystna eldar

12 kommentarer:

  1. log lite åt" små maktlystna eldar", gulligt

    SvaraRadera
  2. Ja, man ska inte förringa det lilla och enkla ;-)

    Ha en fin Valborg!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  3. Svar: Ett tag. Vad som helst som kom upp skulle kunna ställa allt på ända, som tandborstningsgrejen gjorde nu. Obs! Det är inte självupplevt!

    SvaraRadera
  4. Jepp, det mindre kommer att försöka, förr eller senare, tolka fritt!! :) Bra text!

    SvaraRadera
  5. Små maktlystna eldar. Bra.

    SvaraRadera
  6. Skrämmande syn för mitt inre.
    Du har en utmärkelse att hämta på min blogg.
    http://novellbloggen-razaha.blogspot.com/2011/04/powerful-woman-writer-award.html

    Ha det gott kram

    SvaraRadera
  7. Avskalad och finstämd. Gillar.

    SvaraRadera
  8. ja det är fint.
    Småbäckar små....

    SvaraRadera
  9. Bra. Eld är inte att leka med, inte ens de små.

    SvaraRadera
  10. Det lilla kan bli stort. Bra skrivet!

    SvaraRadera