förståelsens krokiga stig

onsdag 13 april 2011

en omväg

omvägen gick
förbi vackra små tjärnar
med näckrosor simmande på dess yta
gråa hukande stenar
skrovliga och fulla av hemligheter
en stor katedral
och små blyga bykyrkor
förbi människor som pekade finger
och vände bort sina huvuden
den gick förbi
allt det jag borde stannat vid
njutit av
hinder som borde fått mig att tänka efter
broar som borde fått mig att tappa andan
omvägen var ingen omväg
det var vägen.

4 kommentarer:

  1. Fint! Känns igen!
    Är inne lite på samma spår hos mig...Nu finns min omväg klar hos mig, lite sent...

    SvaraRadera