att hoppas

glasögonen på bänken
cigaretterna i fönstersmygen

huden doftar av Dig
min trygghet
mitt hopp
jag är ännu Din kvinna

något pinsamt

pinsamhetens röda rosor glödde på mina kinder

jag kunde gjort så mycket bättre

jag kunde gjort så annorlunda

mina ögon var oseende

mitt hjärta stumt

jag bet ihop 

strävade på

allt för att inte uppdaga pinsamheten

att framhäva

i åratal
har du anklagat mig
den bittra klangen
har genomsyrat mitt livsrum
om jag så kravlar efter mattkanten
anser du att jag framhäver mig

överdriva

jag önskar att du såg mig som jag är
att jag slapp överdriva
att jag kunde visa mitt morgontrötta ansikte
och ändå vara älskad
att jag kunde gå i mina sköna gamla jeans
och ändå vara älskad
att jag kunde säja att jag inte bryr mig längre om politikernas spel
och ändå vara älskad
jag önskar att min kropp som bär spår av mitt liv
ändå var älskad av Dig

blanda

det går inte att blanda
är du svart,
är du vit
du är i alla fall inte grå
du kan aldrig bli grå om du är svart
eller vit
försök inte smita
lite ja lite  nej
du måste bestämma dig
 för grå kan du aldrig vara

skrämmas

dina ögon hårda kalla
dagar av tystnad
finns inte
iskyla
ansiktet en järnmask
böjer mig
din verklighet
blir min

djupdykning

ovan ifrån 

är vattnet aqvablått

eller

kanske turkos

efter djupdykningen 

ner till den vita sanden

ser jag genom ofärgat vatten

fiskstim

korallrev

......

nemo med sin lilla fena