Men han sätter upp hela handen i ett stopptecken, "Du har ännu inte lärt dig din läxa" säjer han
" vi har bestämt att porta dig till 2028, då är du välkommen att göra ett nytt försök."
"Men......" börjar jag. "Inga men, du har inte lärt dig att hantera ditt liv på ett godtagbart sätt." Han bläddrar i sina papper, "Du har gång på gång omgivit dig av människor som suger ut din energi, du säjer ja och hjälper till okritiskt, utan att tänka på om det i längden är bra, vare sig för dig eller den du vill hjälpa, du har fortfarande inte lärt dig de läxor du fått i detta liv."
"Men, börjar jag igen, "nu har jag försökt akta mig, i alla fall sedan i somras." Sankte Pär tittar på mig med höjda ögonbryn, tycker tydligen inte ens att det är värt att kommentera.
"Jag vet inte om jag orkar till 2028" säjer jag och tittar bedjande på honom. "Valet är ditt, du kan alltid söka en våning ner till min kollega, men som sagt här är du portade till 2028." säjer han och drar igen porten.
Log särskilt vid: "nu har jag försökt akta mig, i alla fall sedan i somras." :-)
SvaraRaderaIbland behöver man tänka till liiiiiite tidigare.
Du har lyckats ge en sorlig historia en söt inramning. Jag ler.
SvaraRaderaJooo, min vän, klart hon orkar!!!! Hon ska ju kanske hinna skriva ett par böcker innan dess :D
SvaraRadera