Rasande

Vinden slet i våra jackor, de hårt snörda kapuchongerna såg ut som ballonger runt de bleka kalla ansiktena.

Blicken i backen för att överhuvudtaget kunna se något i vinterkvällens rasande storm

Isig, vass, envis, piskade snön den nakna huden där den kom åt.
Ingen väg, ingen upptrampad stig att följa- allt har snöstormen utplånat
Fötterna i de tunga blöta kängorna lyfts automatiskt, steg för steg, meter för meter
Några enar står i vår väg, böjda till marken av stormens framfart, sega, levande, i övermaktens våld.

Vem, vad tvingade oss ut i detta naturkrafternas krig? Vad fick oss att lämna ljuset, värmen, lugnet för denna tjutande rasande stormgud?