förståelsens krokiga stig

söndag 11 juli 2010

snål

du sa att det var jag
som aldrig visade känslor
som aldrig såg dig och din frustration

du sa att det var jag som var kall
som aldrig visade ömhet
som aldrig ville älska

jag trodde dig
som jag alltid gjort
att du var den som var vidsynt och god
och jag var den som snålade både med gåvor och kärlek





6 kommentarer:

  1. Tro honom/henne inte. Inte ens för ett ögonblick.

    SvaraRadera
  2. nää äntligen slutat med det- men det tog över halva mitt liv!

    SvaraRadera
  3. Ja ibland är man tokblind. Skönt men tungt när man äntligen vaknar till.

    SvaraRadera
  4. Som sagt tro honom inte. Det gäller att titta in i sig själv och se sanningen när någon beter sig så här. Kärlek är inte bara vackert...ibland gör den en blind för andras fel.

    SvaraRadera
  5. Och som du vet, går detta rakt in i mig. Rakt in. För där har jag också varit ju. Storkramen.

    SvaraRadera
  6. Oh, hur lätt är det inet att manipulera ut en annan människa i skogen. Vore det sant hade du aldrig ens brytt dig. Elelr hur? Men hur går det till, om och om igen ... skapas självpåtagna "monster" av andras projektioner, av andras förskjutning av ansvar från sig till dig. Sorgligt. Man behöver nästan nåt utanför den inre cirkeln som ser, för att veta, helt klart.

    Kram till dig!

    SvaraRadera