svada

jag är lycklig, munnen går i ett
orden flyger som ivriga mångfärgade fjärilar
ögonen glittrar och leendet leker i mungipan
jag känner mej omtyckt uppskattad duktig
kärleksfull
jag har lyckats igen det är snart mer regel än undantag
ändå svävar oron i mitt hjärta
kanske lurar jag mig själv
kanske det som jag tror är
bara är en illusion
min blick slocknar, munnen blir stram
och ansiktet dör
jag vågar inte öppna mun för att inte avslöja mig.
svadan ersätts av total tystna, slutenhet