förståelsens krokiga stig

söndag 1 augusti 2010

solen

jag sitter på farstutrappan till mitt torp
bredvid mig har jag dagens första mugg kaffe
jag vänder upp mitt ansikte mot solen
äntligen kan jag våga njuta av den
äntligen kan jag låta den lysa på mitt vinterbleka ansikte
värma min bottenfrusna själ
äntligen vågar jag lita på att den är till även för mig

1 kommentar:

  1. Tack för din peppning!
    Angående din text skulle jag vilja säga att:
    Tänk om man kunde börja varje dag i livet på det sättet. Vilken lycka det skulle vara.

    SvaraRadera