av min omgivnings uppskattning
jag har sålt min själ
försakat min hälsa
gjort allt för att döva den lilla peson som satt och skrek på insidan
och som ville få finnas på sina villkor
som ville få uppskattning utan att anpassa sig
Men min rädsla för att stå ensam var så stor att den lilla tystades-
tystades med hjälp av alkohol,
tystades med hjälp av mat
tystades tmed hot om utfrysning och förlöjligandeÄntligen har jag gjort mig av med mitt beroende
jag står på egna ben,
är inte längre rädd för att vara fel
är inte jängre rädd för ensamhetenär mer rädd för mänskligheten
Stark text med med känsla.
SvaraRaderabra, riktigt bra slut
SvaraRaderaSuperbra. Gillar verkligen din slutmening, bränner till men är ärligt.
SvaraRaderaVäldigt vacker text. Jag håller med om sista strofen.
SvaraRaderaChockerad hörde jag t.ex. häromdagen: En munk blev intervjuad i TV, "Jag tycker att människan av idag har sänkt sig ända ner till djurens nivå".
???? Varför tror vi att vi är förmer än alla andra varelser? Vad jag vet är vi människor de enda varelser som kan ha en baktanke med det vi gör.
Blev en lång kommentar :-D!