förbereda haiku

det lackar mot jul
sa mor med myndig stämma
förberedelser
kan börja, med väldig fart
både pepparkaksbak och.....

ljuv haiku

ljuv som en julros
oskuldsfull som en ängel
skimrande glitter
doftande som hyacint
vit som den nyaste snö

grind haiku

grindhålet till jul
nu är vi där igen ju
hur hände det tro
alltid är det mörker tid
aldrig är det sommartid

känns det som

lämplig

kanske han inte var så lämplig, trots allt
han hade visst inga pengar undanlagda för oförutsedda utgifter
inte var han lång och välväxt heller

han var nog inte så lämplig, som hon trott
hans skjortsmak var bedrövlig
för att inte tala om de tavlor som hängde på hans sovrumsvägg

han var säkert inte lämplig, för hennes syftet
med de små fötterna, kunde man bara spekulera
och med underarmar som tändstickor

nä...han var inte lämplig...

fundera

Min lilla dotterdotter, Ella, tappade en tand igår kväll
i morse tittade hon i glaset, där tanden låg
- ingen peng från tandfen
Ella blev fundersam, satte sig på sängen
helt tyst med ögon fulla av tårar och darrande läpp
vad hade hänt? varför hade inte tandfen kommit?
Mamman såg hennes bryderi och förklarade
"tandfen har så mycket att göra just nu,
hon kommer nog idag, när du är i skolan"
Då började Ella storgråta och snyftade fram
"det går ju inte för då är ju dörren låst"
Tur att mamma visste att Tandfen är magisk
och kan gå igenom stängda dörrar
och att hon alltid ger lite extra vid sen ankomst......


 

omodern 61 år

läser dagens "pufford"
ler
omodern är jag
fyller 61 i dag
vägrar rusa
in i teknikalitetens värld
fångar stunden
bromsar farten
njuter av dagen
vänder blicken inåt
i tystnadens kokong
hämtar ungdomlig kraft
i en kärleksfull smekning
tänker med värme på de mina
berusas av deras livsglädje

bak

hennes bak
jäsande under linneduk
gammal, sliten, mormors monogram
doft av kardemumma
eld i vedugn
sprakar, värmer
kavlar, snor
bullar i hög
fyllda av dofter, värme och kärlek

skymt

tyckte jag såg en skymt
av dig
bak trädet
nära tjärnen
där vi badade nakna
famnande varann

tyckte jag såg en skymt
av din gestalt
i röda rocken
och
hatten med fjäder

tyckte jag såg en skymt
av ett kjoltyg och en flaxande sjal

tyckte jag såg en skymt
av dig och Greta i Lönnetorp

trött

elden falnar
glimmar till
glöden blir aska
blåser förtvivlat
liv
hopp
lust
glädje
jag bönar om hjälp
ingen ser
ingen bryr sig
tröttheten är min

vara ifred

kura ihop sig
under mjuka filten
höra hjärtats slag
känna varma andetag
tystnaden får plats
lugnet får rum
under mjuka filtens
skyddande skal

är samhällets totala kollaps nära?

 möts av okunnighet och missar
vart jag än vänder mig
stackars ni
som inte vågar ta eget ansvar
eller lita på
att själv är numera bäste dräng..

..

vanlig

nä se vanlig vill jag inte vara
hellre då ovanlig
lika ovanlig som alla andra

matta - en novembertanka

matt novembersol

lös på såpskurat trägolv

trasmattans färger

glödde i skenet från eld

värmde gammal torpstuga

Sisterhood of the World Blogger Award

Vad man gör när man blivit nominerad:1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
Tack Ethel! http://tittelina.blogspot.se/
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor

1. Vad skriver du på just nu? Jag skriver bara "puffar". Jag har inte ro riktigt att slå mig på ett större jobb, fast tankar och ideer finns. Precis som Ethel gör nu, vill jag skriva om kvinnor, mormor, mamma och hur livet blivit för mig och kanske min dotter.
2. Vad föredrar du att skriva, roman eller novell? Jag vet inte, jag har inte kommit så långt, verkligheten har hela tiden pockat på
3. Favoritförfattare? Oj oj, många; Elisabeth George, Lars Kepler, Karin Brunk Holmgvist, Linda Olsson med flera.
4. Vem ska spela huvudrollen om din bok/novell blir film? Vet inte...får nog börja skriva boken först.
5. När skriver du helst? Morgon eller kväll? På morgonen, när sinnet fortfarande är orört.
6. Vilken bok ligger på ditt nattduksbord just nu? "Mannen som slutade ljuga".
7. Vad får dig att lägga ifrån dig en bok? Dåligt språk, och när man verkar glömt att korrekturläsa.
8. Vad tycker du om miljöbeskrivningar i böcker? De får inte bli alltför långa och beskrivande, då hoppar jag över.
9. Ska du vara med i NaNoWriMo? Vet inte vad det är, men det ska jag inte...
10. Bästa rådet till någon som vill börja skriva!Gör det, sätt igång, sen kommer lusten att lära mer...

10 bloggare känner jag inte till, inte nu när Ethel redan valt.
1. http://marmoria.blogspot.se/
2.http://svaramig.blogspot.se/
3.http://malixskrivpuff.wordpress.com/

hänga ihop

"det hänger ihop" sa hon
"vilket då?" sa jag
"alltihop hänger ihop,
det du är med om, menar jag" sa hon
"jag fattar inte ändå" sa jag
"dina tårar, ditt skratt
dina tankar, dina drömmar
det goda i dig och det onda
-allt hänger ihop.
Av det väver Ödets gudinna ett liv,
ditt liv", sa hon.

ärftligt

ja se räknehuvud, har du fått efter far
din förmåga att skriva
underhålla ett sällskap likaså
ditt nerviga sätt, din känslosamhet efter moster Hulda
och din slampighet efter mormor
du har din fasters hår,
farmors ögon
och
en mun som liknar farbror Ivans
den suputen
din figur är satt som faster Ellas
och du framhäver dig själv precis som kusin Kristina alltid gjort
du är bara ett hopkok av diverse arv
inget har du bidragit med på egen hand
ditt ovälkomna lilla stycke

får

hösten blöt mörk kall
dröm om naturens gåva
fårskinn från Öströö

ett liv...en sekund...

http://www.flickr.com/photos/tomflem/11156061066/sizes/z/in/photostream/

Jag är född i Halland
i en liten stuga
vi var elva personer
med mor och hennes syskon,
en syster hade lungsot
sex snusande, supande bröder
min mormor,
hon var kocka på större kalas
morfar, var skräddare
mamma hade varit piga
men kom på obestånd
så vart jag till...

Jag gifte mig med en vacker karl
vi fick en dotter
vi var inte lyckliga
det blev inte det liv jag hoppats på
Nu är jag ensam,
bortglömd
sitter i dagrummet mest hela tiden
ibland tittar jag ut
då ser jag kyrkan
och
den björk som jag vill vila under
när min tid på jorden är över

golv

hon låg kvar på golvet
stilla, tillintetgjord
av hårda händer
kinden våt av tårar
kroppen öm av slag
kanske tyckte hon om det...
varför låg hon annars kvar?

försäga sig

du tittade ner
in i mina ögon
ord
jag aldrig mer skulle säja
slank ur mig...









"jag älskar dig"

halt

"Halt" skrek hon
"du rider som en kratta
eller kanske en sopsäck"
sa hon
"det duger inte alls"
"Ska du vara med i våran klubb
måste du lära dig rida, det vill säga
titta framåt, inte ner på hästen
ner med arslet i sadeln,
på sittbenen
krama med skänklar
och håll tyglarna som små fågelungar."
"tack" sa jag, och hoppade av hästen,
men jag börjar lösa korsord istället....

sekund - tanka

solens balansakt
högt på granens trädtoppar
jag höjer blicken
ögonblicket är förbi
sekunden är en tomhet

utsikt

http://www.flickr.com/photos/jem2452/11258019466/sizes/c/in/photostream/


Utsikten var, i hans ögon, bedövande,
han hade aldrig varit längre upp än till sågbocken på lagårdsbacken
och därifrån såg man bara skithuset och så Göstas stora lönnar förstås.
Men nu, nu såg han ända bort till Anders stora fina villa
ett tegelhus mitt ute på kornåkern...
å där, där bodde Inga, den vackrast flickan han sett
hon som flyttat till byn med sin pappa förra året.
Inga var som en ängel, som han trodde att änglar såg ut,
långt ljust hår, randigt liksom,
den allra sötaste hjärtformad mun med små vita tänder, som risgryn eller kanske som pärlknapparna i mors kofta,
hennes kinder såg så lena ut, som små kattungar,
hon såg ut som en vacker sagoprinsessa, som väntade på sin modiga riddare...
Nä nu förlorade han sig alldeles i drömmar- det var ju far han skulle titta efter...
far som åkte till Amerika för fem år sedan och som mor väntade hem med en stor kappsäck med pengar, vilken dag som helst nu....

sur

med tystnad
iskall ignorans
styrde ni mig
mindre påtaglig än ett dammkorn
så blev jag ett snällt barn
gjorde allt för att duga
lät mig utnyttjas
lät mig användas
utan egna krav
allt för att undgå surhet

tryck

hon försökte andas djupt
låta trycket lätta
än ekade det mellan väggarna
"vi hatar dig, du är inte vår mamma"

sken - en tanka

intensivt solsken
i en smal strimma på golv
förstärkte lyster
fick igång dammets leklust
barnskratt mammas städiver

till min son och hans Jessica 13 september 2014

ett brev
en inbjudan till bröllop
i Lindbacka
gamla byggnaders patina
naturens ostylade skönhet
plats för löften
plats för tradition

kortet andas
lycka
kärlek
framtidstro
jag ler
tårar av glädje
tårar av stolthet
jag vill förmedla något fint
något hållbart
till er

fyra grundpelare
vill jag ger er
fyra grundpelare
att bygga ett förhållande på
ett förhållande som ska stå pall
även när ilskan och tystnaden knackar på

släpp prestigen, låt stoltheten fara
var ärliga mot varann
respektera varandras olikheter
och sist men inte minst
berör varann, ofta, med mjuka varma händer

det är orden jag önskar att ni minns
inte minst när ilska och tystnad knackar på

klia

Å vad det kliade i hennes femåriga fingrar
när hon såg den lilla dockskåps dockan
en liten liten babydocka
i en liten vit vagga
just vid fönstret, bredvid dockföräldrarnas säng.
I dockskåpets barnkammare
lekte en pojkdocka med en träbil
och
en flickdocka stod vid en liten spis-
räckte inte det för dockföräldrarna?
Den lilla babydockan var nog mest till besvär,
visst såg dock mamman väldigt trött ut
och
dockpappan hade väl en arg rynka mellan ögonen?
Hon kunde kanske hjälpa dem,
genom att ta den lilla elaka fula babydockan....
"Ella!" ropade mamma, "vi ska gå nu...
bussen väntar inte"
Just då såg Ella att dockmamman satt och sydde på något litet rosa med spets,
och dockpappan såg inte arg ut, han kisade ju mot ljuset.
Nä bäst att dom får behålla sin baby tänkte Ella och sprang fort nerför trappan till mamma.

vänlig

var det vänligt han såg på mig,
över glasögonskalmarna
eller var det bara ett ointresse
tolkat som medkänsla
så här efteråt tror jag
att han bara var strikt professionell
höll sig till de regler alliansen förestavat
när jag började gråta förstod han allvaret
men vidhöll sin sanning...
"erfarenheten säjer..."
och erbjöd mig en pappersnäsduk...

tillhöra

den tillhörde mig
det var min släkts gåva
till oss
inte till dig
till dina behov
av herremansmanér
du var som berusad
man lurade dig
skrattade bakom din rygg
då du bjöd på det som inte var ditt

vilt

du såg ofta vildvuxen ut

skägget dolde inte bara de delar som var menade;

dina läppar såg man sällan

ögonen skymtades knappast bakom buskiga ögonbryn

håret dolde det övriga, 

som en gardin

ändå var du på något sätt tilldragande

lockar som korkskruvar

ibland kunde man se dina kritvita tänder

och

när du såg ner på mig

såg jag att ögonen var blåa som en vårhimmel

fristad

din spilta
min fristad
stora hovar
mjuk mule
hit ut kom de aldrig
gödseldoften
idisslande kor
flugors surr
dammets dans i solstråle
hit kom de aldrig

aldrig mera

aldrig mera tro på ogrundat löfte
aldrig mera tycka synd om ledsen man
aldrig mera lita på obevisat ord
aldrig mera stjälpa eget lass
aldrig mera bli sårad
aldrig mera skona
aldrig mera tappa hopp
aldrig mera bli trampad på
aldrig mera var rädd
aldrig mera ......

säkerhet

säkerheten
tryggheten
i vanan
avhöll
från
att
göra annorlunda

vi

inte längre unga

vet en del om livet

ändå sårbara

undrande

hur blev det så här;

vi kunde känt varann

sen mjölkflaskornas tid

du leder 

jag följer

två sorgsna själar fann varann

intensiv

vår kärlek var intensiv
som ett glödande klot
förgjorde den sig själv
gång på gång