skägget dolde inte bara de delar som var menade;
dina läppar såg man sällan
ögonen skymtades knappast bakom buskiga ögonbryn
håret dolde det övriga,
som en gardin
ändå var du på något sätt tilldragande
lockar som korkskruvar
ibland kunde man se dina kritvita tänder
och
när du såg ner på mig
såg jag att ögonen var blåa som en vårhimmel
Fint skrivet.
SvaraRadera