Livet har emellanåt varit tufft, men tack vare det, så har jag varit tvungen att omvärdera mycket, och är på väg att skapa mej ett liv jag känner mig tillfreds och harmonisk med. Det är en krokig och ibland väldigt stenig väg, men ack så vackra omgivningar.
måndag 13 oktober 2014
utsikt
http://www.flickr.com/photos/jem2452/11258019466/sizes/c/in/photostream/
Utsikten var, i hans ögon, bedövande,
han hade aldrig varit längre upp än till sågbocken på lagårdsbacken
och därifrån såg man bara skithuset och så Göstas stora lönnar förstås.
Men nu, nu såg han ända bort till Anders stora fina villa
ett tegelhus mitt ute på kornåkern...
å där, där bodde Inga, den vackrast flickan han sett
hon som flyttat till byn med sin pappa förra året.
Inga var som en ängel, som han trodde att änglar såg ut,
långt ljust hår, randigt liksom,
den allra sötaste hjärtformad mun med små vita tänder, som risgryn eller kanske som pärlknapparna i mors kofta,
hennes kinder såg så lena ut, som små kattungar,
hon såg ut som en vacker sagoprinsessa, som väntade på sin modiga riddare...
Nä nu förlorade han sig alldeles i drömmar- det var ju far han skulle titta efter...
far som åkte till Amerika för fem år sedan och som mor väntade hem med en stor kappsäck med pengar, vilken dag som helst nu....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nonsens? Fin text tycker jag.
SvaraRadera