Hon älskade verkligen sina "saker", som hon kallade dem, de olika makeup borstarna. På något underligt sätt betraktade hon dem nästan som de hade en själ. Hon la upp dem, varje lördagsförmiddag, på en ren vit duk, och inspekterade dem. Därefter rengjordes de noga och fick sedan lufttorka för att därefter smeka hennes naturligt glåmiga och ojämna hy.
På arbetet höll hon långa monologer om hur hon skötte sina borstar och av vilken fin kvalité de var.Hon var mycket stolt över sina fina "saker". Jag funderade ofta över om hon verkligen inte såg hyns onaturliga glanslöshet.
Vad fick henne att lägga ner så mycket tid på sin onaturliga look? Vad fick henne att välja bort människor för att umgås med sina "saker"?Var det kanske "sakerna"; som var orsaken till att pojkvännen inte ville leva mer tillsammans med henne? Sådant kunde jag ibland fundera över när hon höll sina monologer...
Väcker även många frågor också hos mig om hennes "saker" :-) bra!
SvaraRaderaBra. Verkar vara en otrygg själ. Tryggheten låg i make upen. Tragiskt.
SvaraRaderaBra text. Bra tankar.
SvaraRaderaIntressant. En text som väcker tankar.
SvaraRadera