Under min uppväxt och långt upp i vuxen ålder styrde du mig genom skuldkänslor och dåligt samvete. Du var aldrig rak och tydligt - förtäckta ord, tystnad, en ihopsnörpt mun var tecken som skulle tydas...till min nackdel. Jag förstår nu, att du var osäker, rädd och okunnig om hur du påverkade mig, men det förstod inte ett litet ensamt barn.
Tyvärr tog jag med mig detta beteende in i min egen familj och det tog lång tid innan jag blev medveten om vad jag förde över till mina barn. Numera är det sällan som jag återfaller, händer det blir jag genast tillrättavisad, tack och lov...
Barn kan oftast inte uttrycka det, men de tar till sig - ännu mer än vuxna - och de har inte ännu skalet eller styrkan att stå emot, och så formas de ju av uppväxten och det de får uppleva - och allt som finns outtalat. Bra skrivet och fina reflektioner.
SvaraRaderaStarkt att i någon mån kunna bryta sådant mönster. Skriv gärna mer om det.
SvaraRadera