Tågstationen.

Jag satt på en av de hårda bänkarna på Örebro central, folk rörde sig runt mig, en kvinna frågade om hon fick slå sig ner och jag flyttade min väska, med ett ”var så god”.

Kvinnan började genast prata med mig, ”får jag berätta för dig, om mitt liv i Sverige” frågade hon. Hon hade åkt in till staden med buss, från Kopparberg till Örebro. En man hade, hämtat henne i Thailand och lovat henne ett gott liv i Sverige. Ett liv i onödig lyx och med allt en kvinna kan önska sig, hade han lovat.

I tre år var hon inlåst, utlånad till män, inga kläder och sällan mat. Hon fick aldrig se dagsljus, inte läsa tidningar eller se på TV. Hennes enda vän var en sliten svensk bibel, som hon försökte lära sig läsa i, mellan övergreppen. Hon bad mig nu läsa ett stycke ur den slitna boken, hon ville höra det språk hon försökt lära sig via en gammal sliten bibel...