förståelsens krokiga stig

tisdag 16 augusti 2016

så tuktas ett barn...

"Å mamma kan jag inte få en sådan där docka" Eva tittade upp på sin mamma, den urtjusiga fru Bengtsson. "Mamma det är en sådan docka, med krokiga ben och napp i munnen, som jag önskat mig så länge, mamma, den kostar bara 10 kronor. Fru Bengtsson såg ner på sin lilla dotter, med rynkade ögonbryn, "Du fick en fin dyr docka i julklapp, i celluloid, den får du allt visa lite intresse för. Den kostade faktiskt 50 kronor, och är mycket bättre än den här plastdockan." "Men mamma..." den lilla tittade upp på sin mamma, som nu vänt henne ryggen, till förmån för nyinkomna dräkter. " Eva, nu är du tyst, mamma blir ledsen, när hennes flicka är så stygg och otacksam". " Förlåt mamma, jag vill inte vara en stygg flicka, snälla mamma förlåt mig. Dockan jag fick av dej och pappa är jättefin, jag ska leka med den så fort jag kommer hem.Snälla mamma, var inte arg", sa flickan till den bortvända ryggen.

Bildresultat för celluloiddocka

4 kommentarer:

  1. Sorgligt tydlig brist på barnperspektiv.
    Bra skrivet!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! En text som gör ont. Jag undrar hur mycket av den här sortens fostran, som fortfarande dröjer kvar.

    SvaraRadera