att lyfta

lätt som ett fjäderdun
seglade jag omkring
totalt tyngdlös
i harmoni med världsalltet

du hade lyft mig
skyddat mig

som en fågelunge
boade jag in mig
i din stora varma hand

högt uppe
bland de ulliga vita molnen
fann jag frid

representerar

jag är inte en av dem
kunde ha blivit
men klarade mig
genom att möta dem varje dag
kunde jag hantera min egen ångest
jag vill föra deras talan
de som ingen lyssnar på
de som inte anses värdefulla.
jag vill representera dem
få fullmakt att föra deras talan
att få förklara att det är inte
på grund av lättja, dålig karaktär eller personlighetsstörning
som de sitter här
jag vill ställa mig upp, skrika högt
ta inte bort det enda som hjälper
utan att ge dem hopp
hopp om ett annat liv där de kan representera sig själva

att beställa

"Jag har inte beställt det här" sa du och rynkade på näsan
och
som vanligt fick jag stå där med skägget i brevlådan
och
klä skott för dina uttalanden, jag menar,
herregud,
man kan inte beställa ett barn
man får ta det som det kommer
gilla läget, så att säga
men du insisterar
det är inte det barn du beställt.
Barnmorskan tittar konfunderat,
först på dig sedan på mig
Jag plockar noppor på landstingsfilten
och
försöker se ut som jag inte är inblandad,
att jag ligger inne för blidtarmsoperation
och inte för barnafödande.
Men så klart då skulle jag ju inte ligga på BB,
med en liten plastsäng bredvid mig,
så det är ju ingen som går på.
Jag kryper ner under filten,
kniper ihop ögonen och hoppas
att världen ska stanna och ändra riktning,
så ingen ser att det faktiskt inte är
det barn som du beställt.

är för bra

mitt katastroftänkande leder med jämna mellanrum till
att jag blir paniskt rädd för vad som nu ska gå åt helvete
eftersom allt var så bra
kanske skapar jag genom detta tänkande många av mina dalar

det man klara sig utan

det man klarar sig utan
är det mesta
bara man är varm om fötterna
mätt i magen
och
torr bakom öronen

komma tillbaka

jag vet inte om jag klarar det den här gången
att komma tillbaka
när jag fick veta sjönk jag ner i den svartaste sörjan
dit jag lovat mig själv att aldrig återvända
men då trodde jag inte
var säker på att jag inte
skulle få vara med om det jag nu befinner mig i

jag vet inte om jag orkar att komma tillbaka
att än en gång ta mig upp
denna gång ur något så mycket värre
ur vetskapen om någon annans lidande
någon annans skräck

jag vet inte om jag kommer tillbaka
jag börjar trots allt tro att jag gör det
sorgen, den grå dimman är inte lika tät längre
ibland glimtar solen till
korta stunder vinner värmen och hoppet

kanske tar längre tid den här gången
längre tid för att sorgen är någon annans
någon jag vill skydda till varje pris
så som en mor alltid vill skydda sitt barn

kanske kommer jag tillbaka
jag kommer nog tillbaka
men inte som innan

       

efterskalv

hans händer och tunga hetsade
och manade på kroppen
bröstvårtorna kröp ihop och reste sig
de sökte hans hårda fingrar
drog häftigt efter andan och gnydde
ljumskarna bad skötet att öppna sig
att ta emot hans hårda kön
hela kroppen brann av åtrå,

då vulkanutbrottet kom

kroppsvätskor flödade

andningen var häftig

 

ännu var kroppen fånge i orgasmens efterskalv