förståelsens krokiga stig

söndag 11 september 2011

en gräns

gång på gång är min gräns nådd
tror jag
gång på gång
dras mattan undan för mina fötter
jag kravlar mig upp
borstar av mig
och rättar till mattan
gång på gång
blir jag sviken
gråter en skvätt
förbannar den som svek mig
och ger mig in i leken igen
gång på gång
kommer mina drömmar på skam
likt ballonger far dom upp mot himlen
och
spricker
jag blåser upp nya
och
gläds åt deras färggladhet

9 kommentarer:

  1. Det är det som är bra med gränser. Att man kan sätta nya.

    SvaraRadera
  2. Man orkar mer än man tror. Tänjer på sina gränser. Tack vare hoppet. Fint skrivet.

    SvaraRadera
  3. Fint! Gillar särskilt delen med ballongerna! :)

    SvaraRadera
  4. Fina texter som berör, både idag och igår.

    SvaraRadera
  5. Håller med Kalle här. Därför är det också värdefullt att verkligen testa sina gränser.. Kanske är dom bara för snäva..
    Jättebra skrivet...

    SvaraRadera
  6. Så bra beskrivet! Tycker jag om. Kram från Ethel

    SvaraRadera
  7. Färgglada ballonger är till för att glädjas åt!
    Fin text!

    SvaraRadera
  8. Härligt! Har satt gränser själv... igen... tror det gav resultat.

    Kramar <3<3<3<3

    SvaraRadera