förståelsens krokiga stig

måndag 26 september 2011

att trängas

de trängs i min hjärna
de glada
de spralliga
de lessna
de undrande
de kloka
de som inte har förnuftet med sig,
de som bara kör på med ett brett leende
de misstänksamma, som förstår mer än de vill förstå

på natten väcker de mig
de krumelurar runt varann
slåss om min uppmärksamhet
ibland fyller dom mig med skratt
ibland klappar hjärtat
paniken sprider sig
ögon spärras upp

och
jag kan bara inte sova
för imorron går jorden under
jag blir vräkt
förlorar min häst
mina barns kärlek
jag får inget jobb
jag är den mest ensamma människa i hela världen.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet... många känner igen sig i texten.

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Jo, många känner igen sig.

    SvaraRadera