förståelsens krokiga stig

torsdag 1 september 2011

ett hösttecken

klänningarna hängde slokande på garderobsdörren
drömmen om att få komma ut och bedåra världen
hade slocknat
lukten som kom av att inte varit använd
den lite söta, fadda dammiga doften
kändes om man borrar in näsan

den bruna fina som hon köpt
i Bulgarien
har fått små hål och en stor fläck
på framsidan
den blommiga lite sladdriga
inköpt på rea för många är sedan
kom aldrig längre än till tvättstugan och soprummet

när den för länge sedan syddes i Japan
och man sa att den skulle få komma till Sverige
hade den haft högtflygande planer
kanske tillsammans med en stor hatt, högklackade sandaletter
 få bevista barndop
och bröllop
men inte heller i år gick drömmen i uppfyllelse
kanske nästa år...

den svartvita blommiga
med rynkor och spets
hade i alla fall fått följa med ut på landet
varit med när det grillades lax och åts nypotatis
hon berättade med hög självsäker röst
om bjudningar hon varit på
men sömmarna hade börjar gå upp
hon såg inte lika fräsch ut
kanske var detta hennes sista sommar
innan soprummet väntade oxå på henne

deras människa stod och tittade på dem
även hon kände av den annalkande hösten
drömmar som inte blev mer än drömmar
förväntningar som grusades
även i hennes liv hade nedräkningen börjat
hon skulle väl inte avsluta sina dagar i ett soprum
i alla fall inte för avlagda kläder och matrester
men kanske kunde hon se ett mänskligt soprum framför sig

4 kommentarer:

  1. Tragiskt om ålderns höst. Tycker speciellt om näst sista stycket.

    SvaraRadera
  2. Ett bra grepp att ting tankar...en aning vemodig som sagt...men något kan ju hända som fullständigt kullkastar den förväntade nedförsbacken mot soprummet :-)

    SvaraRadera
  3. Härligt skrivet!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera