förståelsens krokiga stig

lördag 12 mars 2016

en ny insikt




satte mig för att skriva av mig och fick en ny insikt, som nu måste prövas...





jag är så trött
plötsligt har minnen sprungit i fatt mig... igen
sorgen värker i mig
tårarna rinner
så många har gjort mig ont
trampat på mig och det som är jag
oftast räcker min energi numera
min glädje och tacksamhet över nuet
men så kommer den grå dimman vällande in
tar över, invaderar, suger ut glädjen
lämnar ilska, bitterhet, ett ältande av gamla förorättar
ett jag som inte är välkommen...

plötsligt slår mig en tanke
är det kanske för att jag inte välkomnar henne
mitt mörka jag
som hon använder hela sitt artilleri för att få komma in
för att bli en del som räknas
som är viktig och välkommen
kanske ska jag vända mig om och omfamna henne
istället för att försöka springa ifrån henne? 

2 kommentarer:

  1. Tror du har rätt. Man ska låta det komma. Tror det är nödvändigt om det ska gå att komma ut på andra sidan. Känner igen mig i dina tankar.

    SvaraRadera
  2. Jag tror också det kan vara en bra taktik. Först skulle hon kanske bli rejält överraskad.
    Kram Bosse

    SvaraRadera