Tinget, som fick liv.

Jag passar inte längre in.

Jag blir 60 år till jul.

Ett öga hänger snett sedan en hund fick tag i mig.

Min mage har inte längre någon päls.

Jag ser ju att jag inte alls är lika mjuk och gosig som de yngre upplagorna.

Inga barn tittar längre på mig.

Jag har inte fått en kram på 50 år.

Nu är jag bara ett pittoreskt inslag i Ing-Britts bokhylla. Egentligen ett ganska patetiskt inslag i en bokhylla full av deckare och små hästskulpturer.

Om jag fick byta plats några dagar, och ligga i hennes säng, känna värme och närhet.

I alla fall en gång var 50:onde år. Fast det är klart… om 50 år är hon död.

Vem vill ha mig då?

Knappast hennes barn, möjligen dottern, som tycker så mycket om djur… fast dom ska väl vara levande?

Sönerna och deras fruar vill nog inte ha mig, i och för sig har väl de fått barnbarnsbarn om 50 år.

Vem vet, kanske jag går en ny vår till mötes, om 100 år eller så.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

(Nu sitter han i min säng, i alla fall)