leva på skorpor och smörgåsar från köket på jobbet
fil musli, musli fil, fest på en halv pizza och ett glas vin
överleva, bita ihop, räkna kronor och ören, lappa en sprucken fasad,
en dag i taget, tänk inte framåt, ha förtröstan, gör så gott du kan
Till slut kommer det, brevet från kronofogden, skatteskulder av stora mått
jag vill inte, jag orkar inte, mitt liv är ett helvete, jag har varit lättlurad dum godtrogen,
nu står jag där med skammen och skulden
Existensminimum i fem år säger han, ingen bil, ingen bio, inget vin
grå trist tung ska din tillvaro vara som straff för din dumhet
jag biter ihop kämpar vidare och lyckas hitta kryphål
Till slut ger jag upp, ber min andlige vägledare hjälpa mig
Två månader senare får jag ett brev att man inte hittat något att utmäta under det följande året 2010.
Inget vin....!!!!!
SvaraRaderaFy för den lede.
Gillar din rakt-på-sakt-prosa.
Häng i!
Så är det många som har det, men det är ju ingen tröst för den som är mitt i det hela. Kämpa på.
SvaraRaderaVilken härlig utgång,
SvaraRaderaså skönt för dig att ha hittat en sådan hjälpsam
vägledare!
Härlig historia!
Det är att bli bönhörd! Lite wow nästan...
SvaraRaderaFin (känns som fel ord i sammanhanget) beskrivning. Skammen och skulden berör.
Kämpa på som Sissan skriver!
Jag håller med de andra...
SvaraRaderaIbland håller ödet en i handen och vägleder fast och bestämt ens gärningar.
Kämpa på.
Bra skrivet, som sagt rakt på utan pardon. Fast kanske inte allt är helt och hållet självupplevt ;-)?
SvaraRaderaAvskalat och väldigt tydligt.
SvaraRaderaBra hoppas man aldrig behöver uppleva något liknande:)
SvaraRaderaRakt och enkelt bra