som får mitt hjärta att dunka,
min andning att bli ytlig och
min mage att knyta sig
Jag ligger och tänker på hur det ska gå
tänk om de inte vill ha mig kvar som vikarie,
tänk om jag gjort något fel som jag är omedveten om
tänk om jag inte får ihop pengar till räkningar o hyra
tänk om jag går in i mörkret igen.
Jag har förstått
att jag inte är osårbar,
att jag inte kan bita ihop lika effektivt längre
att det finns en gräns även för mig
att jag når den gränsen allt fortare
att jag tillåtit livet att påverka mig
När jag inser det,
hur liten och maktlös jag egentligen är,
då klockan fyra på morgonen,
då kommer ibland paniken.
" ...att jag tillåtit livet att påverka mig"
SvaraRaderaDet är paniken, du prickar den. "Skriet" är också så passande, ren panik.
SvaraRaderaOch jag blir så berörd av det du skriver...
SvaraRadera