förståelsens krokiga stig

söndag 26 september 2010

grus

grus är för mig dom små och ganska små stenarna,
som kan vara lika vackra som stora oregelbundna kantiga stenar
små gruskorn som ingen ser
som man häller ut skon med en svordom
små stenar som ingen vill ha
som ingen ser något magiskt i
trots att dom kommer från samma moder som sina stora bröder och systrar
har samma utseende, samma vackra färgbrytningar
samma energier
men har en tendens att studsa in i skon och lägga sig som ett gnagande irritations moment

8 kommentarer:

  1. Vacker tankegång. Jag fastnade (på detaljplanet) för den första strofen. Fastän stenarnas egenskaper inte beskrivs mer ingående än "små och ganska små" vet jag precis vilka du menar...

    SvaraRadera
  2. jag håller med och jättebra skrivet fint fint

    SvaraRadera
  3. Också en vinkling på grus. Bra.

    SvaraRadera
  4. Jättefint! Gruset blir för mig en symbol för något mer dessutom. :)

    SvaraRadera