en förmiddag med en kopp kaffe och solens varma strålar på furubordet släppte den sitt tag
det var en sådan otrolig skillnad
men inte långt efter
hamnade en hård verbal näve på min kind, den gjorde allt för att få mig att sänka blicken
inte innan två tredje delar av livet gått föll den ner från sin hotande position
nu lever jag i min egen varma famn
Sänder en liten kram iaf, bara som en gardering:)
SvaraRaderaVissa når aldrig dit! Kram från mig med!
SvaraRaderaJag fick kalendern för läääänge sedan. Stöt på.
Varm kram till dig för din styrka
SvaraRaderaInnerligt Starkt! Kram här med.
SvaraRaderaOh fint Ingbritt! Kramar från Ethel
SvaraRaderaHärligt! Jag vet hur det känns att komma från mörker till ljus :-D
SvaraRaderaKramar från mig <3<3<3
PS! Jag har blivit följare av din häst-blogg... DS!