förståelsens krokiga stig

söndag 13 februari 2011

tolerera

jag tolererar inte längre
att du ser ner på mig
att du inte tillåter mig att växa
att vara förälskad, att känna glädje

jag tolererar inte längre
att du framställer dig
som den strukturerade
den ansvarskännande
den som är vuxen
värd all beundran

jag ser igenom dig
äntligen ser jag det lilla rädda frö
som försökt att bli befruktad genom mig
jag vill inte mera
aldrig mera vill jag att du ska invadera mig

5 kommentarer:

  1. Det ska man inte behöva tolerera, ingen ska behöva känna att andra ser ner på dem. Vi är alla lika med olika förutsättningar. Håll garden uppe! Väx dig stark. Gillar som alltid dina korta tänkvärda diktberättelser :)!

    SvaraRadera
  2. Nej, invaderad vill man inte känna sig. Arg och beslutsam text.

    SvaraRadera
  3. Tycker att den är bra, särskilt sista stycket.

    SvaraRadera
  4. Nä nog fan kan man tänka så. Men oftast på tok för sent tyvärr.

    SvaraRadera
  5. Ditt handlar mycket om nyfunnet mod tror jag :) Bra.

    SvaraRadera