sina raka ryggar och nackar
fin hållning som min pappa sa
de vet att de är värdefulla
att jorden skulle vara fattigare utan dem
vad jag avundades dem
jag som alltid gick med blicken sänkt
lätt kutryggig,
med en ständig undran
förståelsens krokiga stig
lördag 5 februari 2011
självsäkerhet
flickorna med sina självmedvetna lätt nedlåtande blickar
sina raka ryggar och nackar
fin hållning som min pappa sa
de vet att de är värdefulla
att jorden skulle vara fattigare utan dem
vad jag avundades dem
jag som alltid gick med blicken sänkt
lätt kutryggig,
med en ständig undran
om inte jorden skulle må bättre om inte jag fanns
sina raka ryggar och nackar
fin hållning som min pappa sa
de vet att de är värdefulla
att jorden skulle vara fattigare utan dem
vad jag avundades dem
jag som alltid gick med blicken sänkt
lätt kutryggig,
med en ständig undran
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
innerlighet är det första ord jag kommer att tänka på när jag läser din text. Innerlighet och sorgsenhet.
SvaraRaderaDet är inte så lätt att gå med fin hållning om man känner att man sänka blicken. Gillar din text.
SvaraRaderaGillar hur du målar upp flickorna lite gudalikt och dig själv nästintill obemärklig och värdelös. Tunga kontraster i fina rader, att jorden skulle vara fattigare utan dem stod ut :)
SvaraRaderatack för väldigt fina kommentarer!
SvaraRaderaVad fint du skriver! Poetiskt. Man riktigt anar smärtan och våndan bakom orden. Man vill liksom bara ta upp dig och krama dig.
SvaraRadera