förståelsens krokiga stig

söndag 24 april 2011

panik

jag lägger mitt liv i dina händer
min sinnesro, mitt värde
finns i förhållande till dig
när du slutar höra av dig
försvinner jag
när mina sms klingar ohörda
får jag panik
älskar du mig inte mer
har du hittat en annan
som är bättre, gladare, vackrare
varför kan jag inte leva som en stolt vacker rosenbuske
mig själv nog
den solros jag är
skänker glädje, framtidstro, ljus
men bara om den binds upp mot ett stöd

5 kommentarer:

  1. Kan känna igen mig i det du beskriver, att man borde vara stark av sig själv, men utan gensvar blir man bräcklig och blek.

    SvaraRadera
  2. att få yttre bekräftelse...bra

    SvaraRadera
  3. Ett ogräs, som försöker ta plats och stöd från en rosenbuske rensas bort..

    SvaraRadera