förståelsens krokiga stig

fredag 21 september 2012

bemötande

nervös, självförvållad skada
ridskada
måste jag söka hjälp
är det så farligt
en blåtira
en värkande svullen arm
kanske vänta
kanske ta en alvedon
och
hoppas
det går över under natten

det gör det inte,
bita ihop, köra in till sjukhus
vänligt bemötande
oro för mitt tillstånd
säng, filt
vänlig läkare
förstående sköterska
professionellt bemötande från början
till gipset var på plats
och
infarten dragen

















tack till personalen på akuten i Örebro
Euro-Lite ridhjälm
och till den här hjälmen, som kanske räddade mitt liv

8 kommentarer:

  1. jobbigt, så funkar vi ju lite alvedon och hopp.

    SvaraRadera
  2. Känner igen. Man vill ju inte belasta sjukvården i onödan. Förmodar att det är på riktigt så jag önskar god bättring.

    SvaraRadera
  3. Oj, känner igen känslan från i mars då jag skadae mig. Hoppas att det inte är allvarligt. Hoppas på snar bättring. Kram från Ethel

    SvaraRadera
  4. Känner också igen. Vill inte gärna komma in och få höra att det inte fanns någon anledning till det.

    SvaraRadera
  5. Men oj, tur du åkte in! Jag tillhör dem som hellre åker en gång för mycket:-) Krya på dig!

    SvaraRadera
  6. Skönt att du åkte (som de andra tar jag för givet att det är självbiografiskt det här).

    SvaraRadera
  7. Ajfan. Hoppas på god läkning!! Kram!

    SvaraRadera
  8. Professionellt bemötande är guld värt.

    SvaraRadera