hur gör man när man egentligen borde vara lycklig
när allt äntligen löst sig och bara nuet finns kvar egentligen
hur hittar man till nuet när hela tillvaron egentligen glimmar
när inget längre finns att oroa sig för, när inget biter sig fast
och man ändå inte kan släppa taget och bara njuta
Känner likadant. Varför är det så? Är det så att vi inte tillåter oss själva att släppa taget? Eller VILL vi inte släppa taget?
SvaraRadera