det var han...

http://www.flickr.com/photos/namaste04/10874738856/sizes/z/in/photostream/

Ett sms "Jag är just nu i Sverige, vill du ses?" Mitt hjärta tar ett extraskutt, Kevin, som var min stora kärlek när jag var på språkkurs i Hastings 1970, var i Sverige. Vi hade hållit sporadisk kontakt genom åren, år av jobb, äktenskap, barn, skilsmässor, ny förhållanden, nya livsval, och nu var han här och ville ses. Med klappande hjärta och ett leende på läpparna svarade jag " Ja!:-))" . En kvart senare plingade det till i mobilen. "Kan vi ses i hamnen, jag kom precis hit?"
Jag letade fram en tunn sommarklänning, som jag visste framhävde det lilla som var kvar av ungdomens blickfång, lite läppglans och en hand igenom håret, sen tog jag cykeln ner till hamnen.
Där låg han, mer man än den pojke jag minns, ansikte skvallrade om hårda år, men det var min Kevin. Mannen jag aldrig kunnat glömma, han som jag var beredd att rymma tillsammans med, då 1970.