förståelsens krokiga stig

lördag 23 oktober 2010

rätta till

jag vill så gärna rätta till det jag gjort fel
jag hukar längs väggarna
böjer mitt huvud,
tar på mig alla misstag, alla sår som tillfogats
om jag tänkt annorlunda, varit en bättre mor
så hade det inte hänt
jag måste rätta till det genom att utplåna mig själv
genom att tillfredställa så många önskningar och behov
som jag mäktar med
genom att se till min nästa före mig själv
mina drömmar. mina önskningar, min vila, mitt utrymme måste stå tillbaka
för att rätta till gamla misstag



Jag måste skriva ytterligare ett inlägg på temat rätta till

 Du dog ensam på ett vandrarhem för några veckor sedan,
jag mötte dig när du var intagen på tvång
i somras,
du ville till ett ställe som var öppnare
du vill bygga upp dig
för att hitta tillbaka till det liv som varit ditt
Du tinade upp allt mer ju mer jag lärde känna dig
jag masserade dina spända axlar,
din hårbotten, kammade ditt vackra tjocka hår
Du berättade om det liv som varit ditt,
med lägenhet, jobb och ordnad ekonomi
Nu hade han kommit in i ditt liv
och han styrde dig med järnhand
satte en spruta i din arm,
utnyttjade din kropp,
invaderade din själ.
jag önskar jag kunde rätta tilll det
rätta till ditt liv så det blivit ditt.

3 kommentarer:

  1. Väldigt bra bild där i början med det böjda huvudet och den gamla skulden som aldrig bleknar, jag förstår precis hur du menar. Bra!

    SvaraRadera
  2. Böjer hon sig tillräckligt djupt så reser hon sig inte igen.

    SvaraRadera
  3. Neeeej, inte så! vill jag skrika. Ett utplånande kan aldrig ställa till rätta, även om det är lätt att göra just så.

    SvaraRadera