förståelsens krokiga stig

lördag 17 juli 2010

till havs

havets horistontlinje höjer och sänker sig sakta,
invid stranden är vågorna små och lekfulla
de sveper in tången och strandkrabborna i en viktlös filt
nafsar efter mina bara fötter

jag står med öppen mun och känner hur havet kysser mig med sin salta tunga
vattendroppar fastnar i mitt hår,
rinner ner på mina bara bröst där vårtorna drar ihop sig som små blomknoppar

havets styrka, dess oberördhet, får mig att vilja öppna mitt sköte
för att ta emot dess pockande omfamning
ge mig hän i en explosiv kärleksakt
där min undergivenhet är total

1 kommentar:

  1. så otroligt vacker text gillar det sista bäst ge mig hän i en explosiv kärleksakt
    där min undergivenhet är totalså vaket att det blir tårar du beskrev just min kärlek till havet

    SvaraRadera