Mina tankar för mig till spindelväv, ett stort, på håll vackert nät, men som man går rakt in i o som lägger sig som en klibbig duk full av smådjur och droppar av fukt.
Ett sådant där nät som man får panik av när det söker sig ner över munnen, över näsan, som en grå, svartprickig mössa på håret.
Det påminner om dessa människor som nästlar sig in i ditt liv, som som lägger en tjock ogenomskinlig hinna
över din glädje, kärlek, styrka, som suger i sig ditt mörkröda livskraftiga blod o lämnar dig kraftlös och modfälld inspunnen i en puppa.
Bra men vemodig text, det är i sådana här stunder man måste ta tag i sig själv och stå upp för den man är. Det är oerhört svårt och tar mycket energi men det är värt det.
SvaraRaderaVäldigt fint formulerade meningar, de griper tag i mig.
SvaraRaderaHuh, vilket klet. Man vill bara UT från puppan.
SvaraRaderaBra liknelse. En väldigt tydlig beskrivning som nog alla kan relatera till. Att ta sig ut är lättare sagt än gjort, det smyger ju ofta sig på succesivt.
SvaraRaderaBra att ha som metafor.
SvaraRaderaUsch kan riktigt känna det där spindelnätet i ansiktet. Inte angenämt!
SvaraRadera