något oviktigt

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var

att hålla fasaden,

att bita ihop, le och ge järnet

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var

att vara någon,

att synas i media, att uttala sig om diverse

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var

att hålla fast

vid gamla överspelade drömmar

Tänk om jag ändå förstått hur oviktigt det var

att hålla sams

att sälja sin själ för ett bedrägligt lugn

Tänk om jag ändå förstått hur viktigt det är att

stå upp för sitt sanna jag

form

Mina tankat far osökt till kvinnokroppens form

hur man modellerar den med

fiskbenskorsetter, gördlar, push up,

smala midjor, låga midjor, höga midjor

klockade kjolar, snäva kjolar, korta kjolar, nästan osynliga kjolar

dieter av alla de slag,

uppmuntran till självsvält

uppmuntran till att bli en formad fasad klädd i vårens mode

stylad i vårens färger och vårens frisyrer

Hur ska Du kvinna kunna bli lycklig

när rumpan börjar hänga,

celluiterna blir allt svårare att dölja

brösten lever alltmer sitt eget liv, vart tog uppnosigheten vägen

pengar finns vare sig till vårens färger eller vårens frisyr

du är en oformbar förlorare

en formlös icke önskvärd

 felformad skapelse

de vackra slimmade folket ser på dig med avsky och äckel

sårbart

Femåringen ser på dig med stora ögon och ihopknipt mun
hon ser hur du ler mot lillasyster, hur du tar henne i sin famn
hon känner hur hon numera alltid kommer i andra hand
hon som varit släktens lilla prinsessa

är nu stor och förväntas vara duktig och förståndig

- ta ansvar!

I hennes hjärta växer en visshet, att hon är bortvald

att hon är ful, oälskad, oduglig

hon saknar dina armar om sin kropp, dina ögon som bara ser henne

de kärleksfulla kravslösa stunderna för er två

I hjärtat blir såren till ärr.

sårbart

Du står ensam i skogsbrynet

dina kronblad är vita och så tunna

din stjälk böjs av minsta regndroppe

de gröna bladen är beroende av det naturen ger dem

plockar jag dig dör du snart -

dina vita kronblad torkar och faller av

din stjälk slokar

du orkar inte

kämpa för din skönhet

får du stå kvar på den plats som är din

lever du länge och återkommer med glädje, till glädje varje vår

äkta kärlek

Ella, två år, rusar emot mig

hon kramar mina ben,

och lindar sina mjuka armar runt min hals,

tar mitt ansikte mellan sina händer och ger mig en puss.

Hon sätter sig i mitt knä,
och lägger sin kind mot min
kryper upp bredvid mig i soffan, nära nära
tar sin tumme, och jag njuter
i den stunden finns jag till genom hennes värme och obetingade kärlek

utanförskap

Natten är full av ljud
tvn står på tyst tillräckligt högt för att förströ de vakna,
tillräckligt tyst för att inte störa de sovande

Pia kan inte sova, mardrömmarna från den senaste rymmningen förföljer henne
övergreppen i Bosses lägenhet, hur hon halvt medvetslös blev utsatt för
trasiga flaskor, skruvmejslar och knytnävar i underlivet
hur den kvinnliga polisen i arresten grävde efter plastpåsen med pulver i hennes slida.
jag erbjuder mej att sitta och prata med henne en stund,
Hon vill bara ha en tablett för att få glömma en stund.

Helén skriker i sömnen, hon sover alltid i tv-soffan för att höra ljuden av mänsklig närvaro.
Hon har sovit i tunnelbanan och i trappuppgångar hela vintern
citygruppen hittade henne halvt hjälslagen på en bakgata
och hon tvingades till vård och behandling dvs inlåsning i sex månader
därefter tillbaka till gatan efter som hon fortfarande inte var motiverad till vård.

Petra är i åttonde månaden, inlåst till hon fött sitt fjärde barn, en pojk,
barnet ska omhändertas direkt efter födelsen,
Petra är inte alltid medveten om att hon är gravid och inte heller att barnet ska omhändertas.
Hon är oftast arg, tror att personalen vill henne illa och att vattnet är förgiftat,
ibland ger hon sig på både personal och medpatienter, hon kissar ofta ner kläder och möbler.

På intaget sitter Lotta hon är tjugosju år och har fått diagnosen ADHD med svåra personlighetsstörningar
hon ringer på klockan i ett kör, vill röka, måste ha kaffe, vill ut ut ut,
och slänger en plasttallrik med mat i väggen och sparkar en personal i magen och ber henne dra åt helvete.

men så ibland är natten lugn och någon har bestämt sig - nu får det vara nog, jag är värd ett bättre liv.

en linjal

När jag läser skrivpuffens utmaningen ser jag skollinjalen framför mig

den var i trä, mörkt honungsgult fernissat trä, strecken var i svart och rött

jag känner doften av skola, krita, våt tavelsudd, kautscuk och blyerts

ser min skolbänk med plats för bläck i en liten burk, bläckpenna, gul blyertspenna och laxrosa suddgummi

lyfter jag på locket ligger böckerna i prydliga högar, färgglatt klädda i vaxat papper,

På lördagar har vi roliga timmen sista lektionen,
jag har förberett en frågesport om hundraser, ingen mer än AnnaKarin och jag är intresserade.
sedan lägger vi pengar, som vi haft med hemifrån, i en sparbössa med ett litet fack till varje elev
jag minns inte till vilket ändamål, kanske en skolresa.
Till slut delar fröken ut Spara och Slösa,
den söta duktiga tråkiga Spara och den fula Slösa som verkar ha ganska roligt,

Klockan är tolv och skoldagen slut, hem och äta och sedan gå på Burken
där visas bio och ett uppträdande ibland.
Det var tider........ eller inte

att avstå

Jag vill inte avstå från mina svarta lackstövlar,

jag vill inte inte avstå från min röda korsett

jag vill inte avstå från mitt korallröda läppstift

jag vill inte avstå från min lårkorta skinnkjol

jag vill inte avstå från min förkärlek för fräcka historier

jag vill inte avstå från rätten att vara en levnadsglad kvinna

jag vill inte avstå från sagornas spännande historia och lyckliga slut

jag vill inte avstå från att gråta när mannen inte får den kvinna han älskar

jag vill inte avstå från att skriva om än resultatet ibland blir mediokert

jag vill inte avstå från att ligga i fosterställning under min mjuka filt och låtsas att jag är tre år

jag vill inte avstå från att leta efter tomten i stallet tillsammans med mina barnbarn

jag vill inte avstå från rätten att uppskatta barnet i mig

jag vill inte avstå från mina dagliga promenader vid ån

jag vill inte avstå från att njuta av vårens syrerika mättade hoppfulla doft

jag vill inte avstå från att känna havets vita skum stänka i ansiktet och känna den tunga doften av tång

jag vill inte avstå från att sitta i soffan med en hund liggande i mitt knä, och känna den mjuka värmen från hennes kropp

jag vill inte avstå från en ridtur som skringrar mina tankar och stärker mitt ego

jag vill inte avstå från den glädje det ej prisatta ger mig

Jag vill inte avstå från det liv som skapats åt mig

Ändra planen

Någon där uppe tvingade mej att ändra min livsplan totalt,
genom att utöva ett omänskligt tryck på mig fick denne någon mig
att sätta mig ner och ändra hela planen.

Min plan har stått fast genom årtionden,
trots att den inte alls passat in i min verklighet har jag vägrat att ge upp den
jag har verkligen arbetat stenhårt med att få verkligheten att rätta sig efter min plan.
Till slut var den dock så långt ifrån verkligheten att till och med jag var tvungen att
upptäcka diskrepansen.

Jag skulle aldrig få mitt långa lyckliga äktenskap, mitt stora bondkök på landet

som barnen och deras lyckliga familjer skulle äta söndagsmiddag i,

jag skulle aldrig få leva i min Bullerby, aldrig sitta glad och trygg i soffan tillsammans

med min man och fira guldbröllop.

Varför såg jag inte stupet som kom närmare för varje dag?

Varför lät jag fasaden vara viktigare än glädjen och kärleken?

Varför var jag så rädd att visa mitt misslyckande?

Varför tillät jag mig att så länge vidmakthålla en livsplan som i egentligen bara var en kuliss?

alla goda ting är tre

Tro hopp och kärlek, kanske grunden till allt gott?
Tro - att våga tro på någon, på något. Ge sig hän i en förvissning att det är tryggt att våga tro.
Hopp - att ha hopp, att hoppas, att inte ha blivit desillusionerad
Kärlek - att älska, att ge sig hän åt kärlek, att våga ta emot kärlek.

Å det låter så fint, så gott, så jag önskar att det kunde vara.
Men i dagens samhälle vågar i alla fall inte jag ge mig hän
jag är ofta skeptisk, tror sällan på det jag hör
hoppas vågar jag inte heller i någon högre grad, jag har blivit besviken alltför ofta
ge mig hän åt kärlek är ett omöjligt projekt, någon älskar alltid mer.

dra en slutsats

Jag är en fena på att dra förhastade slutsatser-

ser jag en man med stor filthatt, tror jag att det en sprätt
ser jag en kvinna med vida linnekläder är det säkert en som tror att hon är något
ser jag en man gå med höga tramp och lite vingligt har han alkoholproblem
ser jag en ung flicka med bar navel, trassligt hår och ring i näsan är hon på glid
ser jag en äldre kvinna gå med kort kjol och tights undrar jag vad som är fel
ser jag en man i finkostym kl 8 en söndagsmorgon har han säkert fått sig ett one night stand
ser jag en kvinna med ostylat yttre och fotriktiga skor jobbar hon på socialkontor
ser jag en bil på en skogsväg med immiga rutor gissar jag på otrohet
ser jag en kvinna med joggingbyxor, risigt hår och torra läppar tror jag hon äter psykofarmaka
ser jag ett medelålders par som ser nykära och lite blyga ut så har dom säkert träffats på match.com

Listan över mina förhastade slutsatser kan göras hur lång som helst..........................

ett stålbad.

Stålbaden hade varit många
hela tiden större och större utmaningar
allt för att testa var gränsen gick
först små projekt som inte krävde någon större anspänning
men hela tiden flyttade jag målsnöret - jag krävde hela tiden mer av mig själv

Jag som fått inpräntat sedan barnsben att jag inte var duglig
överraskade gång på gång
men stålbaden var aldrig tillräckligt plågsamma, utmanande
till slut stod jag som en David mot Goliat,
och en samlad  maktelit reste sig och stoppade mig

Jag fick slåss för min heder och värdighet
jag fick se hur de jag trodde var mina vänner vände mig ryggen
hur jag smutskastades, valdes bort, blev en persona non grata

Till slut förintades mitt falska jag i ett avgörande stålbad-

utblottad, ensam, svartmålad, ifrågasatt, vilsen

reste jag mig och började vacklande ta mig bort från muren av avståndstagande

att hushålla

Jag är inte duktig på att hushålla när jag har pengar, de rinner genom fingrarna på mej
barnbarn blir bjudna på MacDonald eller en prinsesstidning, barnen på en fika eller en tulpanbukett
själv får jag en ny skål på Bra Beg eller en pizza med extra mycket ost
Men så kommer den dagen då det bara finns femhundra kvar på kontot och
den kommer allt för fort varje månad
då börjar hushållningen - potatis, ägg, bacon och ost, morötter, lök, musli och fil
ingen liten chokladbit, inget glas rött, inte ens en frukt innan den 25.

Jag hushållar inte med annat heller, jag ger av min kärlek, av min tid, av min kropp och själs kraft och energi

kanske jag borde hushållat bättre, kanske jag då inte varit så trött, så sårbar, så ledbruten.

eller hade jag varit en skrumpen, tom, bitter, i förtid, åldrad kvinnaz?

gömma sig

Jag ville helst gömma mig i dig

men eftersom inte det gick ville jag gömma mig bakom din rygg

Jag visste inte hur jag skulle få en egen identitet

så jag vill bli en del av din -
då var jag någon i alla fall

Jag ville gömma mig i dig för att slippa känslan av tomhet

slippa känslan av värdelöshet, av vilsenhet.

Jag var så osäker så uppfostrad i förvissningen om kvinnans mindre värde

att ingen annan väg stod till buds än vägen att leva genom en man.

storsint

Jag är inte speciellt storsint, jag är skorpion
sådana är långsinta, glömmer aldrig en oförrätt
sån är jag
eller inte
jag förlåter mina barn för vad som helst,
jag försöker alltid se det goda i de människor jag känner väl
men livet har nog lärt mej att storsinthet är för människor som livet varit gott emot.
Sådana som jag måste skydda oss, har inte råd med fler besvikelser, fler svek

Jag har varit storsint, så ini helvete storsint, så blåögt storsint,
strukit ett streck över varje svek, varje nedlåtande kommentar,
varje  tillfälle jag utnyttjas av andra - till slut var hjärtat så ärrat, så uppgivet
att självbevarelsedriften äntligen fick ta plats

För sent dock, så nu finns det inte plats för annat än försiktighet, skygghet, uppgivenhet

eller sund realism?