förståelsens krokiga stig

söndag 16 maj 2010

att avstå

Jag vill inte avstå från mina svarta lackstövlar,
jag vill inte inte avstå från min röda korsett
jag vill inte avstå från mitt korallröda läppstift
jag vill inte avstå från min lårkorta skinnkjol
jag vill inte avstå från min förkärlek för fräcka historier
jag vill inte avstå från rätten att vara en levnadsglad kvinna

jag vill inte avstå från sagornas spännande historia och lyckliga slut
jag vill inte avstå från att gråta när mannen inte får den kvinna han älskar
jag vill inte avstå från att skriva om än resultatet ibland blir mediokert
jag vill inte avstå från att ligga i fosterställning under min mjuka filt och låtsas att jag är tre år
jag vill inte avstå från att leta efter tomten i stallet tillsammans med mina barnbarn
jag vill inte avstå från rätten att uppskatta barnet i mig

jag vill inte avstå från mina dagliga promenader vid ån
jag vill inte avstå från att njuta av vårens syrerika mättade hoppfulla doft
jag vill inte avstå från att känna havets vita skum stänka i ansiktet och känna den tunga doften av tång
jag vill inte avstå från att sitta i soffan med en hund liggande i mitt knä, och känna den mjuka värmen från hennes kropp
jag vill inte avstå från en ridtur som skringrar mina tankar och stärker mitt ego
jag vill inte avstå från den glädje det ej prisatta ger mig

Jag vill inte avstå från det liv som skapats åt mig

4 kommentarer:

  1. Tonen väcker frågor. Tacksam? Trotsig? Rädd för döden? Många tänkbara tolkningar vilket vanligen betyder bra poesi.

    SvaraRadera
  2. Kan bara säga att jag känner igen mig, fin poetisk ton.

    SvaraRadera
  3. Ja, gillar också tonen och den obändiga kraften i texten!

    SvaraRadera
  4. Jätte, jättefin text. Den går djupt i mig...

    SvaraRadera