utanförskap

Natten är full av ljud
tvn står på tyst tillräckligt högt för att förströ de vakna,
tillräckligt tyst för att inte störa de sovande

Pia kan inte sova, mardrömmarna från den senaste rymmningen förföljer henne
övergreppen i Bosses lägenhet, hur hon halvt medvetslös blev utsatt för
trasiga flaskor, skruvmejslar och knytnävar i underlivet
hur den kvinnliga polisen i arresten grävde efter plastpåsen med pulver i hennes slida.
jag erbjuder mej att sitta och prata med henne en stund,
Hon vill bara ha en tablett för att få glömma en stund.

Helén skriker i sömnen, hon sover alltid i tv-soffan för att höra ljuden av mänsklig närvaro.
Hon har sovit i tunnelbanan och i trappuppgångar hela vintern
citygruppen hittade henne halvt hjälslagen på en bakgata
och hon tvingades till vård och behandling dvs inlåsning i sex månader
därefter tillbaka till gatan efter som hon fortfarande inte var motiverad till vård.

Petra är i åttonde månaden, inlåst till hon fött sitt fjärde barn, en pojk,
barnet ska omhändertas direkt efter födelsen,
Petra är inte alltid medveten om att hon är gravid och inte heller att barnet ska omhändertas.
Hon är oftast arg, tror att personalen vill henne illa och att vattnet är förgiftat,
ibland ger hon sig på både personal och medpatienter, hon kissar ofta ner kläder och möbler.

På intaget sitter Lotta hon är tjugosju år och har fått diagnosen ADHD med svåra personlighetsstörningar
hon ringer på klockan i ett kör, vill röka, måste ha kaffe, vill ut ut ut,
och slänger en plasttallrik med mat i väggen och sparkar en personal i magen och ber henne dra åt helvete.

men så ibland är natten lugn och någon har bestämt sig - nu får det vara nog, jag är värd ett bättre liv.