hon ser hur du ler mot lillasyster, hur du tar henne i sin famn
hon känner hur hon numera alltid kommer i andra hand
hon som varit släktens lilla prinsessa
är nu stor och förväntas vara duktig och förståndig
- ta ansvar!
att hon är ful, oälskad, oduglig
hon saknar dina armar om sin kropp, dina ögon som bara ser henne
de kärleksfulla kravslösa stunderna för er två
I hjärtat blir såren till ärr.
Två mycket vackra tänkvärda dikter som väcker både minnen och får mig att tjata för sjuttioelfte gången på min dotter att låta bli blommorna i trädgården.
SvaraRaderarörande med bilden av skorna bredvid texten
SvaraRaderaSå kan det kännas, att man är bortvald, vi alla är sårbara.
SvaraRaderaOj, va vi försöker undvika att hamna i detta, men det är verkligen ngt man får vara uppmärksam på hela tiden, vad man förväntar sig, vilka krav man ställer och hur man formulerar sig när äldre barnet helt plötsligt 'slutar kunna' det den förut alltid gjorde själv... jodu.. huvva. Vill inte göra sår.
SvaraRaderaAck ja, det där med att se de stora. Och den hemska vetskapen att man faktiskt inte vet vad som biter sig fast i någons hjärta...
SvaraRaderaVad gör du uppe så sent, eller tidigt ??
SvaraRaderaFin och tankvärd text.
Vi sa när vi fick vårt tredje barn: "Vem skall vi välja bort att trösta om alla blir ledsna samtidigt?"
Som tur var har vi aldrig behövt välja.
Berörande, sorgligt. Det är nog lätt att känna sig bortvald även om man inte är det.
SvaraRaderaja fint. jag känner igen mig lite.:)
SvaraRaderaNää vad ledsamt :-) Tänk så ofta det blir så. Mina fyra första hade kanske tur, jag hade sådana ryggproblem att de fick turas om att "rädda mamma" hela tiden och någon syskonsvartsjuka blev det aldrig. Jag tror att jag behövde dem för mycket för det.
SvaraRaderaInget ont som inte för något gott med sig.
Fint skrivet.