förståelsens krokiga stig

onsdag 13 april 2011

stagnera

Hon sitter vid köksfönstret som hon gjort de senaste 20 åren
tänker på allt som inte blivit
kanske på mannen hon aldrig vågade närma sig
på barnen och det egna hemmet hon aldrig fick
hon tänker på allt som var
hur hon lekte med grannens barn
lärde sig mjölka och tvätta i bäcken
hur ryggen kröktes i tidiga år

nu har livet snart gått och det finns inte längre något att vänta på
livet blev inte mer
än
Hänt i veckan, fiskbilen på fredagen
syskonbarnens besök någongång i alla hast
för att lätta sitt samvete

Jag undrar vad hon tänker på där hon sitter
i sin fåtölj med TV som enda sällskap
är nyhetsuppläsaren hennes bäste vän
grannen hon sällan ser hennes särbo
syskonens barn de barn hon aldrig fick
Hon berättar aldrig vad som döljer sig
av sorg, saknad, längtan
i hennes hjärta
Hon är så full av tankar om kroppens förfall,
om alla som inte hälsar på
som inte syns
som inte finns längre.
Hon stagnerade för så länge sedan

12 kommentarer:

  1. ett mardrömsscenario och ändå verklighet...

    SvaraRadera
  2. sorgligt, trovärdigt, berörande

    SvaraRadera
  3. Sorgligt, nära och krasst. Blir ledsen av att läsa.

    SvaraRadera
  4. Ett sorgtungt lock la sig över mitt hjärta. Håller med samtliga överstående kommentarer.

    SvaraRadera
  5. usch dit vill man inte.
    :(

    men bra text

    SvaraRadera
  6. Precis som Feffe säger, ett sorgtungt lock över hjärtat. Det gör verkligen ont i själen.

    SvaraRadera
  7. Det är där ingen vill vara som gammal. Det var en tung text du skrivit, och bra

    SvaraRadera
  8. Hemskt om man inte valt det själv, hon verkar ju liksom bara ha hamnat där.

    SvaraRadera