från

Från hela Sverige kom man till deras bröllop. Hennes släkt kom från Bottenviken och Bohus havsband, hans från Skånes och Östergötlands bördiga slättland, redan där fanns ravindjupa skillnader. Medan hans släkt ätit sig mätta och krävt sitt tionde, hade hennes släkt ofta lagt sig med tom mage och utan värmande vedpinnar. Klart att föräldrarna såg giftet som en källa till framtida ro, både för dem och kommande generationer, klart att de bländades av fyllda visthusbodar och färgglada ylletyger.
Mycket till brudkista fanns det inte, men mannen tog hand om det som behövde göras, lakansväv införskaffades, kjorteltyg mättes upp och finaste små sämskinnskängor införskaffades. Inget skulle fattas hans lilla docka. Hon hade uppfostrats för att bli en duglig husmor, så sömnad och broderi var hon van vid. Inte för att det gladde henne eller gav henne tillfredsställelse med husmorssysslor, men hon hade fått sin roll inympad med modersmjölken och i den fanns inget som hette glädje eller egentid. Kanske hon hoppats att giftermål med en mäktig man skulle göra livet något lättare, men redan på bröllopsnatten blev hon varse ännu en sida av kvinnans tunga lott.